Innovation

Om logik, system, teknik och produktivitet är det enda som skapar affär skulle vilken teknokrat som helst kunna skapa och driva företag.

Logik och produktivitet kan aldrig vara målet, bara medlet. För att lyckas i längden måste verksamheter ha ett stort mått av nytänkande, mod, kreativitet och nya idéer som proaktivt möter kundernas framtida behov.

Det är inte tillräckligt att några i en verksamhet tänker innovation, alla måste tänka innovation. Hela organisationen måste utveckla en absorberande kapacitet, det vill säga förmågan att tidigt fånga upp signaler som kan omsättas till nya idéer och produkter.

Vi måste släppa bilden av den enskilda geniet som plötsligt på sin kammare får en briljant idé som revolutionerar världen. Sådana finns – men de är oerhört sällsynta.

Merparten av all Innovation är ett resultat av många människors samverkan i olika gränsöverskridande nätverk. Detta är både enkelt och komplext för företag. Enkelt därför att mycket information redan finns på internet, komplext för att arbetssättet inte passar in i gamla organisations- och affärsmodeller.

Principen bygger inte som den industriella organisationslogiken, att skilja människor och deras aktiviteter åt, utan snarare det omvända att föra dem samman och sätta olika kompetenser och aktiviteter i förbindelse med varandra. I kunskapsintensiva verksamheter hamnar fokus på vad som sker mellan människor snarare än på vad som sker inom olika ”organisationsrutor”.

Nyfikenhet och utveckling

Nyfikenhet och gränstänjning är avgörande för all utveckling. Vår hjärna tillämpar tre sorters tänkande. Det linjära regelstyrda tänkandet, det associativa mönsterorienterade tänkandet och slutligen det kreativa regelbrytande tänkandet.

Det är i första hand den tredje sortens tänkande som får våra hjärnor att expandera, när vi experimenterar, leker och fantiserar eller tänker på nya frågeställningar. Medan vi växer och utvecklas som individer bygger vi ständigt upp nya kopplingar i hjärnan. Men när vi byggt upp tillräckligt många för att klara vardagslivet tenderar vi att förlita oss mer på dem vi har än att fortsätta att bygga nya ”hjärnvägar”. Men hjärnans utvecklingspotential är enorm. Hjärnan saknar praktiskt taget gränser för hur många nya kopplingar som kan etableras.

I ett kunskapsbaserat samhälle kan vi aldrig säga ”detta behöver individen veta eller inte veta för att klara av sitt jobb”, för vi kan aldrig veta vilken information eller kunskap som behövs för att hantera nya situationer. I en kritisk situation kan en oändligt liten kunskapsknuff vara avgörande. För att snabbt kunna lösa nya situationer måste individen vara både överinformerad och ha ett kunskapsöverskott.